Idag var det dags för medicin på "JoeDiMaggio Childrens Hospital". Karro följde med och tog med datorn för att göra engelskauppgift för kursen hon läser. Hon passade då på att fråga mina två sjuksyrror om hjälp. Sharon står vid sängkanten och håller en ganska låg (Jamaicansk) profil, Patty däremot hon babblar i 280! Nej det räcker inte. Är du i samma rum som henne så går din puls upp, så fort pratar hon. Ständigt nya tuggummin i munnen och jag är på riktigt rädd att hon ska sätta det i halsen det mitt i en mening.
De tillbringade säkert 45 minuter i mitt "rum" för att hjälpa Karro med frågorna som skulle besvaras. De svor över lärarens felstavningar och vilka idiotiska frågor han hade formulerat och hur dessa skulle tolkas. Svordommar och frågor varvades med skratt som hördes över hela våningsplanet.
Under de 45 minuter de tillbringade där inne så känns det som Patty sa lika många ord som det finns människor på jorden.

Sjukt av en sjuk att säga att det är sjukt kul på sjukhus.